Det finns förutsättningar som måste vara uppfyllda för att litteraturen ska få möjlighet att blomma.
Låt oss utgå ifrån att ett litterärt värde, inte går att mäta i ekonomiska termer. En dikt som publicerats i några hundra exemplar blir kanske livsavgörande för någon läsare. En vändpunkt som ger just den individen en nyckel i livets pussel. Det kan varken författaren eller förläggaren veta på förhand. En bestseller, skriven och marknadsförd enligt konstens alla regler, kan vara underhållande för många, utan att bli avgörande för någon. En barnbok, en ungdomsbok, fackbok eller en översättning kan på samma sätt göra olika avtryck hos olika läsare.
I ett civiliserat samhälle behövs mångfalden. Både i litteraturen och i möjligheterna att skapa litteraturen.
Det finns en myt att “folk får vad folk vill ha”. Men folk får ofta vad de blir serverade. Litteratur som ingen ägnat en tanke på många år, kan plötsligt blomma upp för att den blir omtalad i något sammanhang. Det behövs alltså “rum” för samtal. Rum som låter litteraturens mångfald ta plats.
Internet har gjort det lättare att få tag på de böcker man söker, men det förutsätter att man vet vad man är på jakt efter. Bokhandelsdöden, liksom den nuvarande trenden bland arkitekter, att skapa luft och rymd i biblioteken, har förvisat en stor del av bokutbudet till förråden. Det har gjort det svårare för låntagaren att självständigt botanisera och kunna finna det oväntade.
Det behövs forum där författare och läsare kan mötas. “Hus” där dialogen kan föras om litteraturens ämnen, form och målgrupp. Men också om författandets villkor. Om möjligheten att vara just författare och översättare i dagens samhälle Att våga kasta sig ut i det okända, för att eventuellt komma tillbaks med guldklimpen. Det är inte bara en fråga för de yrkesverksamma utövarna utan för hela samhället och berör medmänskligheten, toleransen och demokratin. Inte så att författaren nödvändigt skriver för att skapa demokrati. Men utan en fri och blomstrande litteratur riskerar demokratin att bli ett tomt ord som bara plockas fram vid högtidliga tillfällen.
Det finns en diffus gräns mellan professionella författare och amatörer. Allt fler skriver idag och många ger ut sina böcker själva. Ett samhälle behöver skapa möjligheter för båda kategorierna. Etablerade författare och översättare måste kunna utöva sitt yrke samtidigt som amatörskrivandet blomstrar.
Föreningen Litteraturens hus i Dalarna har inte svaret på dessa frågor, men genom att väcka debatt i samverkan med enskilda personer, institutioner och det som kallas civilsamhället kan vi gemensamt föra dialogen och bidra med lösningar.
Vi hoppas att du vill bli medlem i föreningen Litteraturens hus i Dalarna och delta i samtalet.